Jag har tidigare skrivit om mitt turbulenta liv som pågick tills jag fyllt femtio år. Efter femtio, närmare bestämt vid femtiotre, träffade jag mannen i mitt liv. Han som bokstavligt talat skulle bära mig på sina armar så länge han levde. Jag som har haft det så oerhört problematiskt i mitt liv upplevde honom som en ängel som kom. Nej, så var det inte. Han var en ängel. Själv tyckte han att han var en alldeles vanlig kille och sa "det är väl fullt normalt att vara snäll mot varandra". Jag tyckte det var fantastiskt! Mannen jag talar om heter Karl-Otto Bergfeldt, även kallad Bull-Otto för att han var bagare och även kallad Skrot-Otto därför att han hela sitt liv samlat skrot.
